snart 18 år

Nu när man levt snart 18 år så har man lärt sig ganska mycket hur allt livet fungerar och hur folk fungerar för det mesta.(vist man ska inte dra alla över en kant, men nu snackar jag om de folk jag träffat och lärt känna). och jag säger verkligen inta att jag är perfekt. oavsett hur bra eller inte bra man känner människor så kan alla göra en besviken och få en att må dåligt man kan tro en sak om någon sen kan det visa sig att allt man trott om den bara är en massa skit, att dem gett ett sånt fel intryck av sig, jämt emot hur dem egentligen är och tycker!

Kanske inte någon som bryr sig om vad jag skriver eller fattar vad jag vill komma framtill med det jag skriver men det är mest för att bara skriva av och vill bara säga att även dem bästa människorna jag vet kan göra en så sjukt sårad och besviken! och att dem kan få en så älskad men också så jävla bort glömd och obehövlig. som ett sista hans val och tar en förgivet när dem inte har någon annan.

men ska sluta skriva om sånt som egentligen inte borde skrivas här, utan pratas med dem det gäller, men känner att ingen av dem lyssnar och tar till när man väl berättar det för dem.

Aja hoppas ni har det bra.. utöver de här så mår jag prima med en BÄSTASTE ELIN i mitt liv!